Tio minuter

Så lång tid tog det att få ett besked.
Inget farligt, bara finfint.
Allt såg bara toppen ut.
Så nu behövdes ingen mobilisering, fast den var samtidigt gjord.
Alltså ska det ställas tillbaka till ett annat förlopp, det som jag egentligen jobbat mest med.
Inser att den senaste tidens förberedelse ändå blivit total och att jag kände mig klar med hur saker skulle bli.
Nu blir det inte så.
Nu blir det som "vanligt", som sagt.
Det är ordlöst i min hjärna.
Alla är lättade och glada, jag är mest tyst.
Kan inte lägga en massa känslor i förloppet nu.
Kan nog egentligen mest vila.
Kolla film.
Vakna å börja känna efter att insikten lagt sig.

Så kommer den där tanken du vet, om tio år. Då kommer allt det här verkligen inte spela nån roll.

Konstigt, det är summeringen, allt e bara konstigt.
....livet..

Tävlingen avgjord!!!

Grattis till vinnaren.
Det blev jag själv igen.
Vet inte om det är bra eller dåligt.
Slipper betala nån för en kaffe
men kan inte undgå känslan av att tävlingen betydde mer för mig än nån annan.
Så grattis till mig själv från "kerstin ser å tänker"
Vi kommer med en rapport från fikan senare med bilder å allt.

Även denna gång avgjordes tävlingen helt utan insyn från något statligt verk, men vi kan intyga på heder och samvete att inget fusk förekom.

Tävling för nästa hundratal

Eftersom jag inte var helt rättvis och annonserade priset för den hundrade besökaren, förrän i efterhand (och därmed vann femtiotusen av mig själv, jag var ju nummer hundra, faktiskt), så tänkte jag berätta hur det går till nu när det nalkas igen.
Den lyckliga/lycklige besökare som blir nummer tvåhundra får en liten bonus.
Vad ska vi säga, jag bjuder på en fika.
Det ÄR inte femtiotusen, jag vet.
Men å andra sidan är det ju inne med upplevelsepresenter. De va det för några månader sen i alla fall.
Dessutom får den personen möjlighet att själv ställa frågor som väckts kring min mystiska person.
Dessutom blir dialogen på ett helt annat plan, eftersom den inte kommer föras via kommentarrutan, alltså den kommer vara helt privat.
Jag blir själv priset.
Det känns lite mer rättvist då.
Mot er alltså.
Vinnaren har bara att skicka en notis till mig via bloggen, så kontaktar någon från "Kerstin ser å tänker" dig för att stämma av tillfälle då det passar.

För den som inte vet, du håller koll genom att gå in på profilen, där står det vilket nummer man är under antalet besökare.

Så då kan jag bara tillägga från Kerstin i Kerstin ser å tänker.
Till er alla
Lycka till

tankar kring sparkar

det känns som kärlek på ett plan
att glädjas över dessa sparkar
hoppas att sparkarna när vi under tidspress bearbetar gummistövlar från olika håll och med olika mål upplevs som lika mättade av kärlek.
Eller kanske sparkarna på en kompis när inte den egna viljan efterlevs, att de kan leda till konstruktiva samtal kring hur vi behandlar varandra.
Vad sägs om sparkar på dörrar, i väggar och runtomkring i frustration över att inte få gå ut en, för föräldrarna, alldeles för sen kväll alt, inte få åka bort en helg eller bara måste göra något som verkligen känns som det värsta just då.
Hoppas att sparkarna fortsätter i några veckor till.
Hoppas deras placering blir mer och mer uppåt.
Hoppas än så länge på att sparkarna fortsätter rikta sig mot hjärtat.
Jag vet att de närmsta åren kommer de att fortsätta.
Fast kännas i hjärtat på ett annat sätt ibland.
Då ber jag istället om att bibehålla mitt lugn och insikten kring dess nödvändighet.

hoppas på kullerbytta

idag,på eftermiddagen medan jag höll på och planerade min framtid som framgångsrik,
då
fick jag en spark
nästan på hjärtat kändes det som, underifrån.
Den som hängt med och som använder fantasin lite kan förstå hur skön den sparken kändes.
Aldrig hade jag förväntat mig att få mitt hjärta bearbetat utav en fot, skulle kännas som en lättnad.
Hoppas nu att jag tolkat positionerna rätt, samt att de, i så fall, håller sig så i några veckor till.

Äh det får bli en till...

kolla,kolla, ungefär såhär skulle det se ut om jag visade magen för dig där du är nu, framför datorn.
Fast du kanske skulle uppleva den som liiite större än på bilden.
Som ett inbillat SKYPE samtal med mig som en aning fixerad vid tingens tillstånd.

Tacka Loly

kan inte låta bli att lägga in en bild med lilla sessan på också
självklart den övre bilden för den som behöver förtydligande

För den som inte visste

Såhär blir det efter lite närhet.
Man förvandlas till en större tolkning av sig själv och kan mest finna sig i det.
Just nu ägna sig åt att ligga uppochned för att livet som tydligen existerar därinne, ligger åt fel håll.
Snacka om att bli överraskad av livet.
Jag känner mig, som nämnts tidigare, lite smått förvånad över tingens tillstånd.


Okej, hade som plan att lägga in en bild här på en omtalad mage, men ser inte hur man gör.
Orkar inte sitta å leta reda på det nu, hur uppenbart det än är, så kan jag få lite hjälp?
Hur gör jag? Hjälpen skrives i kommentarrutan. Tack på förhand.

Nu typ fem veckor kvar :S

Snart kommer min identitet förändras för all tid.
Om en kort, kort stund läggs ett ord till allt jag är.
För någon annan kommer jag att vara länken till ett förflutet.
För någon annan kommer jag vara den som är anledningen till en massa bearbetning, kanske terapi längre fram.
Förhoppningsvis inte bara dyrt och fruktlöst nötande.
Så många enkla lösningar finns inte längre.

Just nu är det vad jag vet om livet efter den där dagen.
Ingenting finns mer än i någon sorts fantasi som försöker (ofta) febrilt förstå.
Den där dagen som är närmast mytomspunnen för tillfället.
Det där alla pratar om. Jag vet att jag kommer använda samma ord efteråt.
Magisk, stark, obeskrivlig, sambos närvaro, kroppen inneboende intelligens och kraft
Samt
Jävligt ont, bedövning/inte bedövning, trötthet snarare utmattning,
Fast troligtvis inte
Bajsa på sig, kissa på sig, gråt, söndergången, underlivssmärtor, rädd, sambo askgrå i ett hörn (älskling, kommentera gärna ifall du, som jag egentligen inte tror på den bilden)

Jag känner mig inte rädd nu.
Mest förvånad.
Av någon anledning tänker jag på alla stövlar jag måste köpa framöver. Den anledningen är en av de mer komplexa frågorna i denna process.
Mest för att dess ursprung och syfte står lika otydligt som frågan är klar.
Ett par liknande exempel finns, att välja skola, bävernylonoveraller, att välja dagis, renlighet, sluta svära och äta regelbundet.
Några kapitel i min framtid som är helt dimmiga.

Snart inom ett blink i universum, är jag mamma, för evigt.

jooobbiiigt

Jag är oändligt trött på
egoistiska, manupilativa, elaka, oförstående, galna, världsfrånvända, osympatiska, själviska, klumpiga, korkade, idiotiska, kortsiktiga, våldsamma, maktutövande, vansinniga, hysteriska influenser.
Jag säger oändligt trött.
Tack världen för de influenser jag upplever som raka motsatsen, i synnerhet de som har en aktiv del i mitt liv.
Tänker inte filosofera kring motsatsernas attraktion eller nödvändighet av varandras existens nu.
Klockan är faktiskt ett på natten å den största delen av dagen har varit influerad av de förstnämnda elementen, enligt min upplevelse.
Till och med ostbågarna står orörda.
För trött och för less för att ta till den trösten.

..och så lite orolig

Skulle läsa förra inlägget på bloggen för att se hur texten förde sig där.
Jag ser den på annat vis på bloggsidan och brukar kunna slipa till den lite.
Då har jag skrivit att jag funtat på ett läskigt inlägg.
Vad som menades med det är jag själv såklart närmast att komma till insikt om.
Nu är läget så, därför orolig, att jag inte har den blekaste aning.
Minns inte ens att tanken slog mig gällande inläggets läskighet i någon bemärkelse.
Så vi lämnar det så.

(Visst det för minnen tillbaks till tiden då jag arbetade natt, tiden då jag var sjukskriven för stress/depression eller olika perioder i livet, där koncentrationen inte funkat optimalt. Jag pratar om den där känslan av att inte ha kontroll över det som sägs eller upplevs. Att inte veta vad som hänt nyss fast man borde, är verkligt obehaglig. För mig förknippad med de där jävliga perioderna i livet som man bara måste igenom på ett eller annat vis. Svarta hål. Men där jag blivit mer formad av livet och mer ödmjuk inför dess överraskningar och min egna styrka. Så känslan av att inte ha en aning om vad som just hände är obehaglig, idag känner jag mig dock gladare och mer balanserad än någonsin. För att inte nämna tryggare, så därför bara lite orolig)

Lite frustration och mycket frustration

Igår satt jag på tunnelbanan å tänkte på ett riktigt lagom läskigt inlägg. Det hade en fundering och en liten snärt på slutet för att knyta ihop påse och bli sådär bra.
Enkel poäng, men fyndig såklart.
Precis som vissa riktigt bra idéer och med drömmar, så visste jag att det här det är lätt att komma ihåg. Det är ju så enkelt å bra.
Sände i tanke lite kärlek till en blogg som visserligen är i stort sett menlös, men ändå har ett liv.
Som du säkert redan förstår är hela inlägget helt borta. Det enda futtiga som finns kvar är minnet av att det en gång funnits när jag satt på tunnelbanan med min mamma. Det är inte så mycket. Känns lite som ett värmeljus med en massa stearin där veken bara försvann, så ligger allt stearin kvar, oanvänt. Utan förmåga att bringa ljus å värme (precis som inlägget) till ett rum.
Nu blir det mest tråkigt.
Så jag tackar inlägget för att jag fick nåt att skriva om, även om det inte är i närheten av så bra som jag får det till när jag sitter långt från datorn.
Så till mycket frustration.
Intet nytt under solen där heller.
Nu vill jag ha tillbaks min gamla kropp.
Det är bara det.
Resten får ni räkna ut själva, eller läsa tidigare inlägg. Till exempel här eller här eller här