..och så lite orolig

Skulle läsa förra inlägget på bloggen för att se hur texten förde sig där.
Jag ser den på annat vis på bloggsidan och brukar kunna slipa till den lite.
Då har jag skrivit att jag funtat på ett läskigt inlägg.
Vad som menades med det är jag själv såklart närmast att komma till insikt om.
Nu är läget så, därför orolig, att jag inte har den blekaste aning.
Minns inte ens att tanken slog mig gällande inläggets läskighet i någon bemärkelse.
Så vi lämnar det så.

(Visst det för minnen tillbaks till tiden då jag arbetade natt, tiden då jag var sjukskriven för stress/depression eller olika perioder i livet, där koncentrationen inte funkat optimalt. Jag pratar om den där känslan av att inte ha kontroll över det som sägs eller upplevs. Att inte veta vad som hänt nyss fast man borde, är verkligt obehaglig. För mig förknippad med de där jävliga perioderna i livet som man bara måste igenom på ett eller annat vis. Svarta hål. Men där jag blivit mer formad av livet och mer ödmjuk inför dess överraskningar och min egna styrka. Så känslan av att inte ha en aning om vad som just hände är obehaglig, idag känner jag mig dock gladare och mer balanserad än någonsin. För att inte nämna tryggare, så därför bara lite orolig)