....å ett Gott Nytt År !

Nu är det bättre.
Jag tänkte att jag varit lite väl gnällig och som äkta svenne säger jag att det blir ju bra igen.
Man ska ju inte klaga å allt det där.
Ja e ju ändå frisk, för gravid är ju inte en sjukdom.
Som en läkare sa till mig dagen efter en abort å då livet rasat samman på jobbet att, "Det där har du ju ändå valt själv, jag kan sjukskriva dig från ditt jobb för vad som hänt där, men abort det har jag inte sjukskrivit någon för under de 24 år jag jobbat i öppenvården"
Så jag klagar inte, fick sova senaste två nätterna.
Solen skiner.
Dessutom är den min favvodag på hela året, nyår.
Ville mest säga att nu e det mycket bättre.
Ska göra mitt bästa att inte klaga.
Just nu är det iofs inte så svårt.
Gott nytt år, inget jävla här inte.

Jul dag

Kollat monkey buissnes.
Ätit en massa smågodis (lite lätt illamående därav)
Just det promenerat med hunden, trevligt tills vi hörde smällare.
Så sedan femtontiden sambo borta på annat, jag valde att vara hemma.
Har mina skäl
Så sedan dess
tyst (bortsett från smällarna)
Är det lite väl långt att gå när jag kallar det för en rätt vanlig dag?
Lite tystare bara

Lite mer God Jul

Det blev bra ändå.
Lite mer mat i magen som sambo fixade i nödfart till mig liggandes på sängen med förvrängd syn.
Så efter lite lugn somnade vi en stund och samlade så ork till julfirande.
Efter att ha ätit och sittandes i soffan när barnen kommer lite försiktigt å kryper upp i mitt knä, då blir det faktiskt bra.
Vackra människor som inte tränger sig på.
Jultomten kom och ingen var full.
Jultomten var för övrigt min egna prins.
Så nu är klockan nio och jag gör ett tidigt försök att sluta denna dimmiga dag som ändå haft lite rosaludd helt enligt perceptioinen, både den fysiologiskt och den känslomässigt upplevda.
Får se om jag återkommer med mer ångest om några timmar....
...hoppas inte....
Fingers crossed ;)

God Jävla Jul

Allra först en varning till de som känner sig riktigt härligt glada. De som känner att "Jo, julen kom ändå till min lilla stad och mitt mysiga hem. Va härligt. Nu ska jag jag äta å sen bara mysa med mina nära och kära" till er som har det oförskämt bra och ligger och sover.
Bl.a min sambo...
Till er vill jag säga, läs inte om er fina stämning är någotsånär skör. För jag e inte så härligt julglad och mysig just nu.
Vi börjar med statusuppdatering. Klockan är kvart i sex på morgonen.
Jag gick till sängs runt två.
Har varit vaken i typ en å en halv timme nu.
U do the math.
Så har det sett ut lite för länge. Ingen sömn. Bara en massa puls som slår och tjut i mitt stressöra.
Det finns mest en anledning till detta inlägg och det är helt igenom egoistiskt. Egentligen inte menat på något särskilt vis. Mest för att se om det funkar för att ge mig ro och förhoppningsvis någon form av vila ett par timmar till.
Dessutom skiter jag i all form av formuleringsfärdigheter samt ordlekar eller ens glädje i orden. Jag vill mest göra det här försöket som sagt och se om jag kan bli av med lite skräp.
Så.
För någon form av fortsatt läsande, skyll dig själv.
Kom på under tiden jag fortfarande försökte få sömn i liggande på soffan att en del av min stress nu handlar om ärlighet.
Samt det mod som ärlighet kräver.
Det handlade om min ärlighet. Såklart hade jag en hel drös med saker att säga om det som inte kommer till ytan nu.
Skriver på förbrukade rader där en massa skit stod som fick raderas.
Så jag lämnar det där. Ärlighet ett av ämnena för natten som avverkats i Kerstins huvud.
Ett annat, graviditet.
Fatta att jag vill ha graviditeten ifred, Vad menas med det? Jag vill inte få råd som jag inte uttryckligen och klart har bett om. Det vill säga bara få råd som jag ber om. Känns enkelt egentligen men inte i stunden. Om jag inte vet hur jag ska hantera en situation, då ber jag om hjälp. Om jag vill berätta om en situation då gör jag det. Det känns om en tydlig skillnad tycker jag. Av någon anledning har det här retat mig otroligt mycket den sista tiden. Så är det allt prat om man e sugen på nåt särskilt "har du fått några nojjor än?" å allt det där. Men när jag säger som det är och förklarar att jag har ont, då vill ingen höra, eller så ska alla säga åt mig hur jag ska hantera det, VAD jag ska göra. Herregud, jag VET. Varför detta behov att hela tiden komma med en massa goda råd. Snälla ni som känner mig och ventilerar era liv med mig. Om jag gör det mot er att jag bara säger en massa råd utan att ni vill, SÄG IFRÅN för jag vill inte vara sån mot er.
Jag känner för att skriva i pannan Kerstin=gravid.
Så fråga de som vill diskutera graviditet med mig om de vill ha en uppdatering.
De kan få en lapp.
Jag har foglossningar, googla om du inte vet vad det är, plats finns inte här.
Det gör ONT.
Jag har INGA matnojjor,
Annars har jag haft svamp, humörsvängningar, lite trötthet, mycket stress (mycket för att så många såger åt mig att inte stressa och att lyssna på kroppen å allt det där), jag är inte rädd för förlossningen, vet INTE om det är en flicka eller pojke, TROR att det är en tjej, 24 april, vecka 23, månad 5 å en halv, jag är glad att det är ett barn som föds på våren (för att alla säger att det är det "bästa"), jag har ingen aning om vad han eller hon ska heta och NEJ jag har inte haft någon diskussion kring namn i alla fall inte en seriös sådan, vet inte hur många kilon jag har gått upp, ja ja jag förstår du vill också ha barn det låter fint förbered dig med en likadal lapp bara. I synnerhet om du kommer bli bärare av detta barn för frågorna är oändliga råden likaså. Fasar inför småbarnstiden. Till alla de som jag har pladdrat ur mig någon av dessa frågor eller kommentarer genom åren, förlåt. Jag tar tillbaks.
I slutet av min lapp ska det stå att det är ingen idé att kommentera den med mig. Jag kommer inte svara. Jag kommer att gå därifrån. Det finns en hel drös med människor som gärna kommenterar dylikt beteende.
Ta det med dom.
Nästa sak som kom och härjade mina tankar var att jag har börjat inse hur krävande det är att ha ett jobb där man är social och ska vara inkännande hela tiden. Dessutom behovet av egen tid. Som nästan övergår till ett behov av eget liv en sån här natt.
Shit nu börjar till och med jag tröttna på mig själv.
Ser att klockan är halv sju.
Snart äter de väl gröt hos brorsan, kanske ska hänga på.
Se om den där fina känslan kan komma i alla fall, det var ju inte kört på lucia.
Så som sagt jag tänker inte tacka dig för denna gång. Den har bara handlat om mig.
Fast ändå God Jul!
Efter lite grinat i kudden, ensamhetskänsla, och ytterligare stress över den där jävla pulsen publicerade Kerstin detta inlägg och lade sig på de bara knäna och bad om en god jul.
Den där sista bjuder jag på....

Vem styr vem?

Nu har jag legat vaken i min säng sedan fyra.
Somnade efter midnatt....
Under drygt två timmar har jag skapat uppskattningsvis 10-15 riktigt riktigt bra inlägg här. Jag har varit vass, rolig insiktsfull och sådär underfundig.
Det var ganska kul.
Ingen sömn, men kul.
Så jag undrar var det inte så att jag skulle skriva blogg istället för att blogg skulle skriva mig?
Känner mig lite kontrollerad, styrd.
Samt för ett par timmar sen, jävligt begåvad.

Lucia

Längesen jag lärde mig att traditionerna inte är väsen i sig utan helt upplevelser som har blivit lite naggade i kanten.
Någon form av magi är borta.
Noterar dem men blir inte uppfylld av dem.
Som när jag pratade med förälder till skolbarn som inte var så förtjust över att få gå upp en timme tidigare en vardag för att barnen skulle ha lussefirande. Men som vi båda strax mindes, just den dagen om året. Att gå upp sådär tidigt. Kanske äta lussebulle till frukost och bege sig.
Tidigt tidigt.
Ingen annan vaken förutom klasskamrater, eller körkamrater samt deras ovanligt tystlåtna föräldrar. Idag inser jag att den tystnaden troligtvis har mer med trötthet och avsaknad av magi att göra än just högtidlig tystnad. Sådan man känner inför ett framtädande.
Så, vaknar jag av mig själv tidigt just denna morgon.
Trots att jag i lugn före jobbet hunnit njuta av lucia på teve blir det liksom inte helt rätt ändå.
På tårtkalas hos syskonbarn.
Nu ska alla samlas i vardagsrummet.
Inte ont anande Kerstin får så en härlig dos av magi när tre små flickor sjunger.
Inte ett ljus som brinner mer än pappersljus i kronan på femårig lucia. Inte ens tärnans trasiga elhandljus.
Men den stämningen.
Jag tror inte jag hann med när barnet i mig försvann.
Jag menar sådär att det är svårt att hitta det på egen hand.
Det är väl en av anledningarna till att jag längtar nu.
Efter de ögon som åter ska se och den lilla varelse som ska hjälpa mig att återupptacka världen.

Skrivförutsättningar

Lite osann titel, men i alla fall.
Snart, efter jul.
Då kommer min morfars gamla skrivbord hit.
Det bestämdes igår.
Så ska jag få ett eget rum för bara mig för ett tag.
Tills den lilla kommit.
Där kommer jag sitta och skriva.
Fast lite före dess oxå.
Försöker skriva minimalistiskt.
Undras om det funkar. Tror inte det är min stil helt enkelt.

Kärleken igen

Som sagt
trött å rätt less på mig själv.
Så, i samma rum som ett älskande par.
Som närmar sig varandra försiktigt och finner sitt egna språk.
Där jag får privilegiet att vara med. Att vara en del av deras närmande.
Efter några timmar med dessa vackra fyller depåerna sig själva.
I alla fall tillräckligt för att mitt sinne kan få ro inför natten.
Har dessutom fattat ett stort beslut tidigare idag.
Där jag visade på stor mognad och inte bara gick på impuls och vad som verkar vara kul.
Det känns skönt.
Så även en dag som idag finns det glimtar av ljus. Ganska stora glimtar för den delen.
Skulle kunna kalla det fläckar.
Det blev lite lättare att se dem efter att få sitta i samma rum som kärleken.

Ska inte...

..bli besviken på mig själv igen.
Ska inte göra vad jag kan för att hitta fel, så som det är så lätt att göra i tystnaden.
Utan nu ska jag göra skrivandet i detta forum till en mer lustfylld aktivitet.
Släppa prestationstänket.
Så svårt blir det att förstå hur det kan bli en prestation.
Jag vet inte men ska som sagt inte låta negativa spår förstöra en så enkel sak som att skriva lite rader. Helt för mig själv.
Så läser jag på lite olika bloggar här.
Förnimmer de saker jag har hört om olika typer av favoriter.
Vad som är "bra".
Utan hinder i mina tankegångar är jag där igen, vad är det att vara bra. Blir jag någonsin bra?
Så blir det en prestation i att ha vissa tankar och jag känner mig dum för att jag jämför mig med människor som inte skriver som jag eller vill prata om samma saker, vad jag vet i alla fall.
Men tanken har ju redan landat dubbelt upp. Att det är något som inte duger hur jag än vrider och vänder på det, så blir jag inte fullt sådär självklart bra. Vad det nu än är som sagt.
Vem och vad ska jag egentligen jämföra mig med. Känner att jag inte vet i mig själv utan referenser. Men de är ju inte konstruktiva att jämför med som redan påvisats.
Visst handlar allt om något annat.
Tror jag har spöket lite på spåret när jag inser att upplevelsen av för lite tid är en överhängande skugga.
Att så många inbjudningar till inlägg kommer i tanken, men att sätta sig och skriva prioriteras bort. Till slut blir det mest bara stress. En helt underbar stress som i sin tur handlar om annat.
Jag gör mitt bästa för att i praktiken hantera den. Men pulsen kommer fortfarande av liten retning och lugnar sig först långt senare.
Så att skriva här blir en del av något som allt annat en röra av förväntningar, prestation och stress.
Jag gör hela tiden det jag kan, även om jag skulle vilja göra annat, så blir det bara det jag kan och känner för. Så i det är det säkert viktigt att inte bli hård mot sig själv.
Nu kommer rädslan igen, att jag skrivit något som inte är bra. Som inte är sammanhängande eller på något sätt stimulerande.
Jag tror inte bara att ärlighet och uppriktighet räcker för att vara bra.
Nu kommer stressen då jag inser att tiden måste gå till annat, duscha, äta, jobba.
Hela tiden dessa tre, av vilka det är två som jag kan byta bort fast oftast inte helt kostnadsfritt.
Så för den här gången satte jag mig i alla fall och mötte lite demoner, stressen kom och för att det inte ska bli obehagligt väljer jag att lyssna till den direkt.

Bloggen min vän

Jag har bestämt mig för att sitta i en lugn vrå och skriva.
Helst imorgon.
Hinner inte nu.
Hoppas tiden är på min sida imorgon.
Hoppas jag inte faller i nån fälla imorgon!
Ska sova nu, så det blir prioritera lugn.
Vi ses enligt planen, min plan imorgon.