Inspiration vs upplägg

Som nu när skrivartarmen skriker efter mättnad.
Inspirationen är hög.
Tillgången på utlopp för denna saknas.
Jag har alltså ingenting att skriva om.
Det känns lite som att ha en massa god pinnbrödsdeg med lagom stora ostbitar i.
En tänd brasa, inte för mycket knott, bregott och en härlig kväll tillsammans.
Men ingen pinne.
Det finns ett forum att skriva i (det här), det finns ett ganska skönt tangentbord, bara jag för stunden, men liksom inget att skriva om.
Inget att linda min smaskiga inspiration kring.
Som tur är så beror den bristande stommen inte på någon form av blyghet, prestationsproblematik eller outtalad konflikt med eventuell/a läsare.
Det är mest så att Kerstin ser och Kerstin tänker, för tillfället sammanfaller inte dessa två och därför kan inte känslan knytas till något annat än pinnbrödet.
Kanske ligger där oxå en liten längtan efter sommar och de jag grillat pinnbröd med vet vilken typ av scen jag saknar i vinterhalkan.
Tålamodet prövas ännu en gång.

Välkomna

Har nu fattat mod till mig å bjudit in ytterligare ett par personer till denna lilla hemliga ruta på internet.
Välkomna systrar.
Ganska nervöst, eftersom de är från den närmsta familjen.
Fast de kanske inte tittar in.
Undras vilket som är läskigast, att de läser, eller inte...
Har börjat skriva riktigt bra inlägg på tidiga morgnar igen utan direkt tillgång till energi att gå upp för att printa ner dem.
Tyvärr är fragmenten så små, att återgivning eller ens ett försök till att lappa ihop någon sorts sammanhängande text därav, blir mest underhållande för egen del.
Eller kanske frustrerande, förresten det beror på.

Efter avbrott där hundens pupiller såg sfärformade ut och en kort samt livlig diskussion om den nya kamerans zoommekanismer kastar jag in handduken för ikväll.
Sandra ligger vid fötterna ögonen pekar åt varsit håll, så som de gör när hon e riktigt trött.
Inte kommer jag längre här och nu.
Eftersom vårat blivande barn dessutom börjat hoppa livligt på min kissblåsa fick jag just en ursäkt att avsluta eländet för denna gång.
Men som sagt meningen var: Välkomna!

Betalning i väntans tider

Inte visste jag att sjön var så dyr.
Att de skulle kosta ont i flera dar å ett par nätters sömn för att få se den igen.
Självklart var det värt allt!
Ingen tvekan.
Fast jag blir lite försiktigare tills det gör mindre ont, då blir det nog promenad av den längre sorten, igen en mindre utflykt.
Tills dess, onödigt mycket koll på vad som händer i världen via mail, bytessajter och facebook.
Ligger med andra ord fattigt lågt.
I mitt torra liv.
I väntan på nästa sjöpromenix, nästa nya lägenhet att ta ställning till, nästa avsnitt av nåt teveprogram jag tydligen har börjat kolla på, nästa lilla person i världen.
Den där sitstnämnda kräver förmodligen av mig att hålla kraven på de förstnämndas nivå.
Det känns så
och det känns bra.

Ibland bara härligt ont

Efter ispromenad till sjön och ut på isen lite.
Nu gör det väldans ont i bäcken och rygg.
Men det var det helt klart värt.
Så tror jag att det fixas middag (potmos å veggikorv) till mig i köket.
Det skramlas sådär mysigt därifrån.
Undras om det kan bli bättre?
Smärtan i kroppen förhöjer mest goodfeeling.
Var det inte så, smärta och njutning ligger nära?

Tråkigt 2

Fast jag kom på en sak just nu.
Att det innerst inne känns väldigt skönt att veta att imorgon och resten av veckan kan jag ha precis lika tråkigt som idag.
Nästa vecka och nästa månad likaså.
Lite dubbelt men helt solklart ändå.
Och oändligt skönt.
Det var kanske perspektiv som behövdes.

Trååååkit

Länge har jag sagt att somrarna i obygden i Härjedalen lärde mig att ha tråkigt.
Inte utan viss stolthet.
Med övertygelsen av tråkighetens vikt för skapandet av andra utrymmen i en själv och relationen till ens värld.
Jag har tänkt att dessa timmar i ingenting har givit mig någon form av styrka.
Som blivande förälder självklart bestämt vikten av att skapa dessa hålrum för min avkomma.
Så den blir lika tålmodig som jag.
Ha
Tråkigt e det värsta som finns.
Kanske lite överdrivet, bara lite.
Men tråkigt e tråkigt å gropen förföriskt lätt att falla ner i.
Har inget fyndigt slut på detta inlägg mer än glädjen över att ha haft ihjäl lite tid, samt att sambo kom hem under tiden.

Skor...

...så har sambo köpt dubbar.
De liknar mer min mormors gamla, låter lika mycket.
Inte utan ett sting av nostalgi som jag går bredvid honom på hundpromenad.
Fast mormor hade jag hållit under armen för att ge stöd, inte få.
Nu går vi ut tillsammans och letar vårtecken.

Frustration, väntan

Varför vägrar en del personer svara på en enkel fråga på email?
Eller bara uppdatera med en knapptryckning på en viss bytessajt?
Varför måste jag vänta på svar och ställa in mig på olika utgång på förfrågan flera gånger om dan?
Är less på stockholmare, jävla snålisar.
Lite mindre is eller mer sand hade också gjort min allmänna upplevelse av frustration mildare, mjukare. Kanske rentav smält bort en stor del av den, eller kylt av, välj själv.
Det som hjälper i de flesta lägen, dock är ju sömn förstås.

Intelligens vs begåvning

Har haft lite funderingar på det här ett tag nu.
Olika funderingar som har grundat sig på olika upplevelser av hur solen skiner, om glaset är full eller tomt å allt det där med inställning och självförtroende.
Gör inga anspråk på något här.
Men så imorse kom en sån där insikt som gör att jag ställer mig oskyld framför ett likaledes oskylt fönster å skriver på första bästa papper. (Skulle här kunna spinna iväg i hur oblyg jag känner mig som gravid med mest en stor mage att visa upp men fåfängan lockar mig till att tro att mina trogna läsare vill se denna insikt).
Ok
Inte utan att vara lite blyg nu, here goes.

Intelligensen som mätbar idé.
Är begränsande.
Full av gränser.
Begåvning är gränslöshet och med så mycket färre beröringspunkter.
Alltså blir den i ytterligheterna för lätt eller för svår att förstå.

Kanske en självklarhet för de redan invigda.
Jag kommer nog att ta hjälp av den bilden ett tag i alla fall för att inte värdera någotdera av dem för ett tag.
Allt för att sluta lite mer fred med mig själv.

Mat

okej okej okej okej
det enda sättet att få tyst på den där rösten är väl att dra ur tummen å ställa sig vid spisen...
Sluta nojssurfa å börja laga mat.
okej okej
Medan maten kokar till (det blir pasta å quornfärssås), gosa i soffan med underbara lilla pälsmonstret som längtar efter närhet.

Fortsättnig på sko- och promenadfunderingar

Kan tycka idag att entusiasmen över mina skor var lite överdriven igår.
Har just storhandlat hem tillräckligt med mat för att fylla halva hissen samt ätit en stor lunch efter. Alltså lite seg. I synnerhet eftersom natten spenderades på soffan, bästa medicinen mot min halsbränna och för bekväm sovaställning just nu.
Nu har jag på något lyckat vis få sambo att gå med på hundpromenad. Alltså att han ska gå.
Just jävlar, jag sa ju att jag skulle packa upp all maten ifall han gick ut.
Det innebär ju också att typ planera om hela kyl och frys.
Ska i vilket fall som helst inte låta honom läsa förra inlägget innan han beger sig.