Skorna hjälpte

Jippi
Trodde aldrig att jag skulle va så förtjust i ett par dubbar. Så blev det i alla fall.
Nu finns ingen tröskel längre. Jag vill bara ut och gå upp för hala backar med is på. Dessutom är mina nya skor bekväma och lätta, så vår kära Sandra får inte bara promenader i förhållandevis normal takt, med en matte som går mer normalt, promenaderna blir längre.
Idag var vi i skogen. Hela lilla familjen i lyckorus.
Dessutom höll fogarna!
En dunjacka av lite längre modell håller magen varm, dessutom.
Vaknade med underbar lördagsförmiddagskänsla, en gammal rest från barndomen.
Den härliga känslan har lyckats hålla i sig, så nu blir det säng med ett leende på läpparna.
Ska inte säga allt för ett par skor, men det är svårt att låta bli.

Feeling

För en stund sen va jag på väg hem efter (vad vi här hemma skulle kalla) en väldigt lyckad hundpromenad.

Då fick jag plötsligt känslan av att vara en mindre del av något större.
Sammanhang alltså.
På ett biologiskt plan.
En för mig helt ny känsla.
...och rätt oväntad...

Överens

Av exmaken lärde jag mig en viktig läxa.
Att bara lägga ner. Så envist som han kunde motstå mina olika övertalningar till ältande, det kan fortfarande imponera på mig när jag minns.
Då, frustration.
Idag, tacksamhet.
Som inatt när stackars sambo ville sova.
Då blev mina runt runt funderingar inte lika viktiga.
Efter en stunds soffatid för sambo framför teven och lite läsning i senaste boken för min del blev allt löst.
Bara så oerhört enkelt som genom att sträcka ut en hand och släppa gamla föreställningar om vad det innebär att bi sårad.
Egentligen är det så mycket som kärlek inte är.
Ibland tar det bara en stund innan jag kommer ihåg det.

Bostadsprojekt

Jag ber mina kära vänner.
Hjälp mig att be till bostadsgudarna.
Jag tror de lyssnar om man sänder en stilla bön åt en vän.
Allt som behövs är det.
Bostadsgudarna vet vad det gäller.
Annars: nyss köpta najsa antihalkskor med dragkedja på sidan gör att tröskeln är liiite lägre till att gå ut.
Ska undersöka om en värmande magsjal och större jacka hjälper också.
Sandra ska ju inte behöva lida för att vi ska bli fler.

tresiffrigt

För övrigt, med tanke på växande, noterar jag stolt att jag nu blivit tresiffrig.
101 besök, jag tror att jag blev den hundrade själv så då får jag själv ta emot checken på 50 000 kr av blogginnehavaren.
Jippi, Vem sa att det var en grå dag idag?
Nu är det bara för världen att förbereda sig, här kommer jag.
Ingen pardon, Kerstin har kommit för att stanna!!

Så otroligt stor kan väl inte en mage bli ändå?

Jag menar när kroppen är i stående, inga problem. Storleksmässigt känns inga stora skillnader.
Men
Varför är det nuförtiden helt omöjligt att knyta mina favvoskor?
Problemet blir dubbelt upplevt, eftersom rosettfärdigheterna blir påverkade även de, detta utan att jag visste eller var beredd ska jag säga. När det uppdagades för mig den fjärde gången jag satte ändan i vädret för att knyta om, insåg jag varför snörhelvetena hela tiden går upp!
Så står jag där igen med snören överallt å undrar varför i hela friden det är så svårt att nå ner till mina egna fötter.
Inser självklart, utan att någon vänlig själv behöver påpeka, att det blir liksom bara värre från och med nu med dylika småproblem.
Mitt i allt får jag öva mig i det här med att få skorna knutna av vänliga själar. Känslan av hjälplöshet (kanske). De fina nära lyckas förvånansvärt bra med att få till rätt tajthet i snörningen. Det är begåvat.
Oss emellan befarar jag för fortsättningen. Jag är inte förlossningsrädd....jag är rädd för min stora mage.
Eller kanske begränsning och hjälplöshet.
Undras om mitt växande gör att dessa upplevelser hänger med i kölvattnet och krälar omkring i mig lika oåterkalleligt?
Dagens undran kan man säga...
Då ska vi inte prata om fogar i bäcken, halsbränna, bihåleont som är den senaste veckans lista på graviditetskrämpor.
Det tar vi annan gång, om behov väckts.
Tills vidare kvarstår frågan, den om växandet och storleken.

hem å hus 2

....projektet hemligt än så länge...
Är lite skrockfull när det kommer till vissa önskningar.
Så småningom kommer mer hem å hus prat. Då blir det uppenbart.
Under tiden växer livet vidare.
Jag saknar, för övrigt, inte alkohol, som för tillfället mest verkar fördummande.

Hem å hus

Det finns en viss person som inte borde se mig just nu; sambo.
För jag ska städa städa städa.
Vi har, bara för att jag inte jobbar längre pga bäckenont, självklart hoppat med hjärtat före in i ett ganska vansinnigt projekt, förhoppningsvis.
Detta börjar med att jag MÅSTE städa nu.
Så jag återgår, kan inte skylla på ont längre, attans....

Hej världen

Efter en dryg månad på flera vis har livet plötsligt blivit lättare.
Tänk, med det så kom sömnen, för en natt i alla fall.
Har filat på inlägg om mitt glödande och nyfunna hat mot smällare och raketer efter att ha bott med Sandra asplöv i en månad. Tror att det inlägget får vänta.
Säger bara: tre individer som sitter i badrummet vid tolvslaget, där två försöker spela helt oberörda av att den tredje är utom sig av skräck och inte tröstar för mycket.
Försöker ge trygghet på hundars vis.
Skålade för övrigt i riktigt fulländad äppelcider från Herrljunga, väl tempererad.
Ack den ljuva smaken från så många nyår före femton, sextonårsåldern.
Herrljunga höll måttet.
Hälsar mig själv välkommen med ett leende idag, när det känns som att all tid finns.