MUMS

Inte alls så kul som det låter.
Mitt
Under
Mens
Syndrom

Jag hatar mellandagar!!!!
Jag hatar grått i mig, när allt är grått och inget känns.

Själförtroendet ligger under bottennivå.
Allt är ju bara grått.

Nu måste någon skriva nåt snällt till mig!
Det handlar inte om att dölja håven, jag vill höra att jag e bra.

tack tack

ses efter nyår ?

då är jag förhoppningsvis inte tonåring längre

Läggning

Det där är en av de där grejerna man hör en massa om innan man får barn.
Så tänker man att jag kommer minsann att lyssna till mitt barn och vara flexibel inför dess behov. Jojo, det låter väl fint? Att kunna ta en paus ifall det blir för mycket skrik och man börjar känna frustration, absolut. Men som det viktigaste att inte låta barnet känna sig åsidosatt när det ska få sova. Mycket viktigt.
Okej var kommer klämmen?
Idag var jag en så otroligt fin och bra mamma. Jag sätt med mitt barn och sjöng i först en och en halv timme det var fina godnattvisor, det var folkmusik, det var vackra poplåtar, det var impro. Men icke kom någon ro.
Jag tog upp mitt barn och lät henne äta lite.
Jag kom på saker som jag snappat upp innan hon kom en av de sakerna var att låta barnet ligga och bara gå till det för att rätta till saker som täcke, napp, kuddar osv.
Det försökte jag genomföra.
Men bara gråt gråt gråt.
Så då fick hon höra ytterligare sång och mig som desperat(!) försöker ge ro(?).
När hon ligger där i min famn så är hon så sprattlig och vill komma upp. Jag tänker jag håller om och är nära, så känner hon till slut att det är trött hon är.
Så till slut, resignation. Vi lägger oss tillsammans jag och lilla trollet och hon får bröstet, men inte heller det ger tillräcklig ro. Hon vill bara upp den envisa människan.
Okej som sagt resignation hon får väl sitta då.
Då kommer två ljudliga rapar.
Sen lägger sig barnet ner, suger lite tutte och somnar :S
Lätt att jag satte mig i köket och kände mig som en sån där avstängd mamma. Som bara gör en massa annat än att faktiskt lyssna till barnet.
Jag har nämligen en teori vad gäller sova och min dotter (för självbevarelsedriftens skull skriver jag inte barn i allmänhet).
Det är att om hon är trött och känner sig nöjd, då somnar hon.
Så har det varit alla nätter tills nu. Ibland vill hon ha närhet, ibland sällskap, ibland vill hon vara själv, ibland vill hon ha mer mat, ibland torrt i rumpan, ibland sprattla av sig och andra gånger vill hon inte sova utan o´kommer upp en kort stund till.
Det går alltid bra. Det kan ta olika lång tid, men vad spelar det för roll?
Om jag vill ha närhet, en sång, lite vatten, är lite hungrig osv när jag ska sova, så funkar det bäst om de behoven är tillsedda. Varför ska hennes behov vara mindre värda? Bara för att jag kan skita i att hon gråter.
Så är det hos mig i alla fall och det kommer finnas de gånger jag får äta upp det jag skrivit här. Det finns de som har andra erfarenheter än jag. Det kan väl få vara okej, eller hur?
Så nu ska jag försöka komma ihåg att den som bäst vet hur hon vill somna är trots allt den som faktiskt ska somna.

Julklappsönskan

Jag önskar mig att kunna skriva en bättre blogg.
Eller är det ett nyårslöfte?
Jag ska skriva en bättre blogg.

Kanske en bra eller bättre blogg inte ska handla om såna trivialiteter som innehavarens osäkerheter i bloggsammanhang?
Kanske ska jag börja låtsas vara lite tuffare.

Eller sluta tänka på det här över huvud taget och bara skriva.

Nu har jag det. Min julklapp till mig själv och om den inte infunnit sig på en vecka, får det bli nyårslöftet, att inte vara alltför hård mot mig själv.

Så får det bli.

ungefär som förra året
och förra
och förra
osv

de senaste dagarna

har jag försökt allt vad tygeln håller att fladdra med mina armar för att hålla huvudet över ytan.
Försöker digga kaos.
Försöker finna mig i känslan av att hela tiden måste jag gå runt saker i hemmet och kan inte bara gå från punkt A till punkt B.
Idag skulle jag och dottern ta en promenad till en favoritaffär med en massa massa pillerburkar och på gatorna var det helt fullt med julfolk och jultrafik.
Det blev samma grej där.
Så frustrationen har varit på topp med tillhörande adrenalinpåslag och lugnande sambo.

-Vi går till Willys och köper lök, Kerstin. Så kan vi laga lite mat. Det är prio ett nu, mat.

Det blev indiskt.

Eftersom dotter har lika hög intenistet som båda sina föräldrar tillsammans blir det en hel del dotter för min del när sambo är på jobbet.
En hel del barn och mindre hemmafix, som måste göras. Alltså lite mer stress på tårtan.
Men det går.
Jag fick marabou, jag fick prata i telefon och så fick jag sitta framför datorn och hitta en byrå som jag vill ha.

Får se imorrn om hon svarar på mitt mail och säger att det finns kvar (hoppas)

Mitt i allt stök och alla omvägar med grums är jag riktigt nöjd.

Ifall nån bryr sig

i tider av oreda

Har ingen aning om kommande innehåll och besparar mig och er med funderingar över vita ark som kan och ska fyllas med lite av varje.

De senaste dagarnas funderingar kring detta utrymme har mest gått till att försöka få till en rad om miraklet som har valt att landa vid min sida.

Men jag finner inga ord.
Bara tacksamhet.
och förundran