Nu NU är det tungt.
Sista tiden känns lika lång som all tid vilken ledde hit.
Kroppen är tung.
Sinnet är tungt.
Kerstin är trött.
Fången av all vikt.
Orkar inte ens låtsas vara lite käck med snack om hur livet vänder.
Eller hur stark denna period är på så många vis.
Nu är det bara tungt och tråkigt och allt tar för lång tid.
Det värsta är att jag vet att detta kan vara i några veckor till.
Så jag sitter kvar här å längtar efter små snälla ord.
Klart att mest längtar jag efter allt nytt.
och lite lätthet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Vad glad jag blir att se ett nytt inlägg från dig, har väntat på det. Du har liksom blivit min kompis i etern. Förutom överallt annars förstås.
Kommer inte heller på något käckt att säga till dig, bara att vi är många med dig.
Och det gamla vanliga förstås - att allt är som det ska! Förstås.
Kram och kärlek och tålamod.../L
Detta kan kanske också pigga upp (or not...:-))
http://www.youtube.com/watch?v=hX6flpUweIQ
Kram/L
Kära!
Nu fick du mig att skratta å gråta på samma gång.
Inte världens svåraste iofs.
Men TACK!!
Du fattar precis.
Varma ord å förståelse till hormonsprutande i nöd.
massa kärlek tebax till underbara du!
Kram
Skicka en kommentar