Tack vännerna

Mina vänner är min medicin.
Nästan alla relationer är det.
Jo förresten alla relationer är det. För den saken att även då det inte känns som roligast har jag vuxit och lärt mig något.
Det här skulle dock handla om vännerna.
De som ger mig utrymme.
De som inte säger till mig hur jag ska vara i någon given situation.
De som lyssnar och tänker hur de kan ta sitt ansvar som vuxna människor.
De som är ärliga.
De som tillåter sig att ha relationer där man inte är beroende av varandra.
De som väljer tillit före rädsla.
De som vågar älska.

Deras påverkan på mitt liv är mycket stor och ibland får deras poäng överrösta min. I synnerhet de gånger vi båda vet hur rädd jag är.
De har blivit hårt prövade och lyckats ha rätt så många gånger att jag kan lägga mitt hjärta i deras händer. Det är därför de är min medicin.

Återigen har jag er att tacka för en så enkel sak som förståelse.
Den tar jag inte för givet, fast det är något så naturligt i era liv.

Jag vet i mitt hjärta hur nära vi finns nu. Jag vet att ni vill att jag lyssnar till min röst. Det är faktiskt samma röst som ber mig beskriva er otroliga skönhet här.

Jag tar er inte för givet och kommer för all tid vi har känna tacksamhet över att ni väljer mig.

Till alla som vill ta åt sig av detta inlägg, jag älskar er oerhört!!

Tack