Intelligens vs begåvning

Har haft lite funderingar på det här ett tag nu.
Olika funderingar som har grundat sig på olika upplevelser av hur solen skiner, om glaset är full eller tomt å allt det där med inställning och självförtroende.
Gör inga anspråk på något här.
Men så imorse kom en sån där insikt som gör att jag ställer mig oskyld framför ett likaledes oskylt fönster å skriver på första bästa papper. (Skulle här kunna spinna iväg i hur oblyg jag känner mig som gravid med mest en stor mage att visa upp men fåfängan lockar mig till att tro att mina trogna läsare vill se denna insikt).
Ok
Inte utan att vara lite blyg nu, here goes.

Intelligensen som mätbar idé.
Är begränsande.
Full av gränser.
Begåvning är gränslöshet och med så mycket färre beröringspunkter.
Alltså blir den i ytterligheterna för lätt eller för svår att förstå.

Kanske en självklarhet för de redan invigda.
Jag kommer nog att ta hjälp av den bilden ett tag i alla fall för att inte värdera någotdera av dem för ett tag.
Allt för att sluta lite mer fred med mig själv.