Vi har en plan

Nu har vi börjat schemalägga vår tid.
Jag vill inte att det ska heta rast, utan egentid.
Vi schemalägger mest för att möta ett par olika trösklar och demoner.
För tillfället lånar jag datorn av sambo, han duschar och nu strax ska han ha den. För han har, just det, egentid.
Jag ska städa, packa och allt det där som ni redan vet.

Alltså håller vi på att skapa en tidsbudget (ett nytt favoritbegrepp)

Mitt hat mot en sådan livsföring hade varit genuin vid yngre år. Nu som äldre inser jag dock att prioriteringar förflyttas, dessutom känner jag mig själv lite bättre än tidigare och vill inte bara agera från stundens impuls. Eftersmaken är för bitter.

Visst kan det tyckas tråkigt att växa upp, men en ny form av trygghet infinner sig och det känns mycket, mycket bra.