God Jävla Jul

Allra först en varning till de som känner sig riktigt härligt glada. De som känner att "Jo, julen kom ändå till min lilla stad och mitt mysiga hem. Va härligt. Nu ska jag jag äta å sen bara mysa med mina nära och kära" till er som har det oförskämt bra och ligger och sover.
Bl.a min sambo...
Till er vill jag säga, läs inte om er fina stämning är någotsånär skör. För jag e inte så härligt julglad och mysig just nu.
Vi börjar med statusuppdatering. Klockan är kvart i sex på morgonen.
Jag gick till sängs runt två.
Har varit vaken i typ en å en halv timme nu.
U do the math.
Så har det sett ut lite för länge. Ingen sömn. Bara en massa puls som slår och tjut i mitt stressöra.
Det finns mest en anledning till detta inlägg och det är helt igenom egoistiskt. Egentligen inte menat på något särskilt vis. Mest för att se om det funkar för att ge mig ro och förhoppningsvis någon form av vila ett par timmar till.
Dessutom skiter jag i all form av formuleringsfärdigheter samt ordlekar eller ens glädje i orden. Jag vill mest göra det här försöket som sagt och se om jag kan bli av med lite skräp.
Så.
För någon form av fortsatt läsande, skyll dig själv.
Kom på under tiden jag fortfarande försökte få sömn i liggande på soffan att en del av min stress nu handlar om ärlighet.
Samt det mod som ärlighet kräver.
Det handlade om min ärlighet. Såklart hade jag en hel drös med saker att säga om det som inte kommer till ytan nu.
Skriver på förbrukade rader där en massa skit stod som fick raderas.
Så jag lämnar det där. Ärlighet ett av ämnena för natten som avverkats i Kerstins huvud.
Ett annat, graviditet.
Fatta att jag vill ha graviditeten ifred, Vad menas med det? Jag vill inte få råd som jag inte uttryckligen och klart har bett om. Det vill säga bara få råd som jag ber om. Känns enkelt egentligen men inte i stunden. Om jag inte vet hur jag ska hantera en situation, då ber jag om hjälp. Om jag vill berätta om en situation då gör jag det. Det känns om en tydlig skillnad tycker jag. Av någon anledning har det här retat mig otroligt mycket den sista tiden. Så är det allt prat om man e sugen på nåt särskilt "har du fått några nojjor än?" å allt det där. Men när jag säger som det är och förklarar att jag har ont, då vill ingen höra, eller så ska alla säga åt mig hur jag ska hantera det, VAD jag ska göra. Herregud, jag VET. Varför detta behov att hela tiden komma med en massa goda råd. Snälla ni som känner mig och ventilerar era liv med mig. Om jag gör det mot er att jag bara säger en massa råd utan att ni vill, SÄG IFRÅN för jag vill inte vara sån mot er.
Jag känner för att skriva i pannan Kerstin=gravid.
Så fråga de som vill diskutera graviditet med mig om de vill ha en uppdatering.
De kan få en lapp.
Jag har foglossningar, googla om du inte vet vad det är, plats finns inte här.
Det gör ONT.
Jag har INGA matnojjor,
Annars har jag haft svamp, humörsvängningar, lite trötthet, mycket stress (mycket för att så många såger åt mig att inte stressa och att lyssna på kroppen å allt det där), jag är inte rädd för förlossningen, vet INTE om det är en flicka eller pojke, TROR att det är en tjej, 24 april, vecka 23, månad 5 å en halv, jag är glad att det är ett barn som föds på våren (för att alla säger att det är det "bästa"), jag har ingen aning om vad han eller hon ska heta och NEJ jag har inte haft någon diskussion kring namn i alla fall inte en seriös sådan, vet inte hur många kilon jag har gått upp, ja ja jag förstår du vill också ha barn det låter fint förbered dig med en likadal lapp bara. I synnerhet om du kommer bli bärare av detta barn för frågorna är oändliga råden likaså. Fasar inför småbarnstiden. Till alla de som jag har pladdrat ur mig någon av dessa frågor eller kommentarer genom åren, förlåt. Jag tar tillbaks.
I slutet av min lapp ska det stå att det är ingen idé att kommentera den med mig. Jag kommer inte svara. Jag kommer att gå därifrån. Det finns en hel drös med människor som gärna kommenterar dylikt beteende.
Ta det med dom.
Nästa sak som kom och härjade mina tankar var att jag har börjat inse hur krävande det är att ha ett jobb där man är social och ska vara inkännande hela tiden. Dessutom behovet av egen tid. Som nästan övergår till ett behov av eget liv en sån här natt.
Shit nu börjar till och med jag tröttna på mig själv.
Ser att klockan är halv sju.
Snart äter de väl gröt hos brorsan, kanske ska hänga på.
Se om den där fina känslan kan komma i alla fall, det var ju inte kört på lucia.
Så som sagt jag tänker inte tacka dig för denna gång. Den har bara handlat om mig.
Fast ändå God Jul!
Efter lite grinat i kudden, ensamhetskänsla, och ytterligare stress över den där jävla pulsen publicerade Kerstin detta inlägg och lade sig på de bara knäna och bad om en god jul.
Den där sista bjuder jag på....