Läggning

Det där är en av de där grejerna man hör en massa om innan man får barn.
Så tänker man att jag kommer minsann att lyssna till mitt barn och vara flexibel inför dess behov. Jojo, det låter väl fint? Att kunna ta en paus ifall det blir för mycket skrik och man börjar känna frustration, absolut. Men som det viktigaste att inte låta barnet känna sig åsidosatt när det ska få sova. Mycket viktigt.
Okej var kommer klämmen?
Idag var jag en så otroligt fin och bra mamma. Jag sätt med mitt barn och sjöng i först en och en halv timme det var fina godnattvisor, det var folkmusik, det var vackra poplåtar, det var impro. Men icke kom någon ro.
Jag tog upp mitt barn och lät henne äta lite.
Jag kom på saker som jag snappat upp innan hon kom en av de sakerna var att låta barnet ligga och bara gå till det för att rätta till saker som täcke, napp, kuddar osv.
Det försökte jag genomföra.
Men bara gråt gråt gråt.
Så då fick hon höra ytterligare sång och mig som desperat(!) försöker ge ro(?).
När hon ligger där i min famn så är hon så sprattlig och vill komma upp. Jag tänker jag håller om och är nära, så känner hon till slut att det är trött hon är.
Så till slut, resignation. Vi lägger oss tillsammans jag och lilla trollet och hon får bröstet, men inte heller det ger tillräcklig ro. Hon vill bara upp den envisa människan.
Okej som sagt resignation hon får väl sitta då.
Då kommer två ljudliga rapar.
Sen lägger sig barnet ner, suger lite tutte och somnar :S
Lätt att jag satte mig i köket och kände mig som en sån där avstängd mamma. Som bara gör en massa annat än att faktiskt lyssna till barnet.
Jag har nämligen en teori vad gäller sova och min dotter (för självbevarelsedriftens skull skriver jag inte barn i allmänhet).
Det är att om hon är trött och känner sig nöjd, då somnar hon.
Så har det varit alla nätter tills nu. Ibland vill hon ha närhet, ibland sällskap, ibland vill hon vara själv, ibland vill hon ha mer mat, ibland torrt i rumpan, ibland sprattla av sig och andra gånger vill hon inte sova utan o´kommer upp en kort stund till.
Det går alltid bra. Det kan ta olika lång tid, men vad spelar det för roll?
Om jag vill ha närhet, en sång, lite vatten, är lite hungrig osv när jag ska sova, så funkar det bäst om de behoven är tillsedda. Varför ska hennes behov vara mindre värda? Bara för att jag kan skita i att hon gråter.
Så är det hos mig i alla fall och det kommer finnas de gånger jag får äta upp det jag skrivit här. Det finns de som har andra erfarenheter än jag. Det kan väl få vara okej, eller hur?
Så nu ska jag försöka komma ihåg att den som bäst vet hur hon vill somna är trots allt den som faktiskt ska somna.