Händer

Idag har jag räckt fram en hand till en annan.
En hand som inte kan själv.
En tanke som inte kan fullföljas med hjälp av den egna viljan, trots att viljan är där.
När handen räcktes fram kunde inte den mötande handen nå.
Envisa viljor, förbannade kroppar.
Fast kroppar som strax möts i en enkel beröring ändå.
Efter lite tålamod och lugn.
Så inte är det jag som möter, men så intimt att beröringen gick igenom hela min kropp.
På ett sätt kan jag känna vibrationerna av den än.
En beröring av två handryggar i först i hallen, så på en parkering.
Lite längre bort står chauffören å väntar, han tittar på.
Jag undrar vad han ser.
Att dela något så intimt kräver att jag som blir en förutsättning för beröringen står lika långt bort som chauffören.
Tack vackra människor för vad jag får vara med om.