mitt i livet
mitt i natten
mitt på en trottoar
mitt i ett samtal
dyker en gammal vän upp från ingenstans
kommer en av de klokaste och vackraste jag någonsin kommer att känna
efter några trevande meningar där jag fått uttrycka en del av min sorg helt försiktigt är vi tillbaks där vi lämnade varandra
mina ord kan inte beskriva nu vad det här innebär
jag har saknat, varit arg, sårad, förlåtande, oförstående, stor och liten i hans saknad
Nu var vi på samma trottoar mitt i natten samma natt och resten får väl bli historia, som med allt annat det lägger sig framför oss, livet på ett förunderligt vis.
Min hatt lyftes av ännu en gång för dessa små omständigheter som skapar några av de största ögonblicken i våra liv.
Det lustiga: att tidigare idag hade jag ett pirr i knäna som jag alltid brukade ha tidigare innan jag skulle träffa någon som jag älskade.
Tydligen ljuger aldrig mina knän...som sagt hatten av
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar