Den där isen jag pratade om tidigare var kanske inte den smartaste idén.
Den tar över mitt hjärta och jag fryser nåt hejdlöst.
Ork engagemang och kraft rinner ur i samma takt.
Det som blir kvar är i närheten av sorg.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar